Sigtunaortens kristidsförbunds kristidsnämnd

En reservation 1941 mot direktionens beslut (3 röster mot 2) att inte göra någonting åt Sigtuna stadsfullmäktiges beslut (18 nov 1949) att låta kostnadsfördelningen mellan medlemskommunerna bero gjordes: Man skriver att förbundet inte bildats frivilligt utan det är ett beslut av Konungens Befallningshavande i Stockholms län.  Medlemskommunerna har inte beretts tillfälle att uttala sig om de former enligt vilka samarbetet skulle gestalta sig. Kostnaderna har man trott skulle vara relativt låga men det har visat sig att de under år 1940 blivit betydligt större än som förutsatts och därmed har också frågan om fördelningen av kostnaderna kommit i nytt läge. Man vill ändra på att man beräknar utgifterna på skattesatsen och i stället beräkna på folkmängden. Landsbygdskommunerna har visat sig vara mer kostsamma än Sigtuna stad skrev man. Någon ändring blev det inte. Sigtuna stad skrev 1942 till kristidsstyrelsen i Stockholms län att de ville vara ett eget kristidsområde p g a för hög skattebelastning. Detta blev inte heller av.

Vedfrågan upptog mycket av kristidsnämndens tid. Avverkningskontrakt upprättades mellan Sigtunaortens kristidsnämnd och herr Tore Pettersson, Knivsta. Detta skulle användas som brännved.  Även herr A. Andersson i Haga fick ett kontrakt.

Nästan all konsumtion reglerades genom att invånarna tilldelades personkort och ransoneringskuponger genom de kommunala kristidsnämnderna. För att få köpa varor i en affär måste kunden lämna fastställt antal ransoneringskuponger. För att få ut dessa kuponger från kristidsnämnden skulle personkort uppvisas. Kristidsnämnden följde noga anvisningarna från Statens Livsmedelskommission. Ransoneringskorten byttes ut ganska ofta för att hindra att folk gjorde affärer med dem. Exempel på varor som nämns i handlingarna som krävde kupong var kaffe, fläsk, kött, socker, matfett, textilvaror, cigarretter, lysfotogen (elektriciteten var långt ifrån införd överallt) och bensin. Kristidsnämnden hade speciella betalda ombud utsedda som arbetade med kortutdelningen.

Kristidsnämnden var tvungen att fortsätta sitt arbete även efter kriget, eftersom många varor ännu var ransonerade. Sigtunaortens kristidsförbunds kristidsnämnd upphörde 1 januari 1950.

Kristidsnämndens sista sammanträde var den 28 december 1949. I § 7 står följande: ”ordföranden frambar sitt tack till nämnden för det goda samförstånd, som alltid varit rådande inom nämnden, och hr Fryklund uttalade sitt och nämndens tack till ordföranden. Efteråt samlades nämnden till en smörgås på Stadshotellet”. Mårten Fryklund var ordförande i drätselkammaren 1956-1960 och folkhögskolelärare på sigtunastiftelsens folkhögskola. Ordförande var Arthur Anderby som bl a var överlärare och rektor på S:t Pers skola. Han var också stadsfullmäktiges ordförande 1942-1960.

Sigtuna kommuns drätselkammare tog över det återstående arbetet av kristidsnämndens verksamhet som varade i några år och kommunalnämnderna i Haga och Vassunda tog över sina motsvarande verksamheter. S:t Olof och S:t Per hade inkorporerats i Sigtuna stad 1948.

Ett fel inträffade

De markerade fälten måste fyllas i


Dela på

Dela till Facebook Dela till Twitter Dela till LinkedIn Dela med e-post
Synpunkter & felanmälan