Vad är nationella minoriteter?

I Sverige, Stockholms län och Sigtuna kommun har det alltid talats flera språk och flera kulturer har samexisterat med varandra. Nationella minoriteter är folkgrupper med egna språk, kulturer och traditioner, som har befolkat Sverige under en lång tid och som fått en särskilt stark ställning i lag.

Sveriges nationella minoriteter och minoritetsspråk

Riksdagen erkände 1999 fem nationella minoriteter och minoritetsspråk.

Nationella minoriteters rättigheter och främjandet av de nationella minoritetsspråken är en integrerad del av Sveriges och Sigtuna kommuns arbete med mänskliga rättigheter.

Nationella minoriteter i Sverige

Nationella minoriteter är folkgrupper som:

• delar religion, språk, kultur eller andra traditioner.
• till antalet utgör en minoritet i förhållande till resten av befolkningen.
• har en icke-dominerande ställning i samhället.
• själva vill utgöra en nationell minoritet och därmed bevara och utveckla sin identitet (självidentifikation).
• har historiska och långvariga band i Sverige (just nu: folkgrupper som funnits i Sverige innan sekelskiftet 1900).

Riksdagen erkände de nationella minoriteterna den 2 december 1999 och regeringen skrev under Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter den 9 februari 2000.

Sveriges nationella minoriteter är:

• sverigefinnar
• tornedalingar
• samer
• romer
• judar.

Samer är även urfolk i Sverige.

Sveriges fem nationella minoritetsspråk

Nationella minoritetsspråk är språk som:

• historiskt och länge talats i Sverige.
  
• talats av personer som till antalet är mindre än resten av befolkningen.
• är annorlunda än majoritetsspråket och inte anses vara dialekter eller invandrarspråk.

De nationella minoritetsspråken skyddas för att Sverige ska säkerställa att språken ska leva vidare som levande språk i samhället.

Riksdagen erkände de nationella minoritetsspråken samtidigt som de nationella minoriteterna. Regeringen skrev den 9 februari 2000 under den europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk.

Nationella minoritetsspråk i Sverige är:

• finska
• meänkieli
• samiska
• romska
• jiddisch.

Samiska och romska är samlingsnamn för flera olika språk. De största samiska språken i Sverige är nordsamiska, sydsamiska och lulesamiska. De största romska språken i Sverige är arli, kalderash, kalé, lovari och svensk romani.

Rättigheter för nationella minoriteter

Internationell rätt

Sveriges skydd och lagstiftning om nationella minoriteter och minoritetsspråk har sin bakgrund i internationell rätt. Det betyder att de nationella minoriteternas rättigheter är mänskliga rättigheter. De tre viktigaste internationella konventionerna är:

• Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter.
• Europeisk stadga om (landsdels och) minoritetsspråk.
• FN:s konvention om barns rättigheter (barnkonventionen).

För samerna som urfolk är även FN:s urfolksdeklaration viktig.

Svensk rätt

Sverige har genomfört de nationella minoriteternas mänskliga rättigheter i flera olika lagar. De viktigaste svenska lagarna är:

• minoritetslagen
• språklagen
• skollagen
• socialtjänstlagen
• bibliotekslagen.

Minoritetspolitikens delmål

Regeringen har pekat ut tre delområden för minoritetspolitiken i Sverige. Dessa är:

• jämlikhet och motverka diskriminering av nationella minoriteter
• nationella minoriteters effektiva inflytande och delaktighet i beslut
• att barn och unga kan lära sig, utveckla och använda sitt nationella minoritetsspråk så att språken hålls levande i Sverige.